Under de dystra manaderna gnistrade mitt liv tillbara nar jag alskade med dig.Som eldflugan tands och slocknar, tands och slocknar— glimtvis kan man folja dess vagi nattmorket mellan olivtraden.Under de dystra manaderna satt sjalen hopsjunkenoch livlosmen kroppengick raka vagen till dig.Natthimlen ramade.Vi tjuvmjolkade kosmos och overlevde.
